Vart en omtumlande helg... På fredagen så fick vi reda på att våran kära granne hade kollapsat utanför Ida. Hjärtstopp tror ja att det var. Sen igår fick vi reda på att han inte hade klarat sig... Synd... Han hade en golden retriever som heter Frasse, det va hans allt! Jättego o snäll hund...! Så himla tråkigt när sånt här händer. Ville att Frasse skulle bo hos oss men det går ju inte. Usch, ledsen... Bara att hoppas för framtiden o ta vara på det man har, har nu insett hur skört ett liv kan vara. Det gick på två sekunder sen va han borta. Va inne i hans hus idag... Fy bubblan asså, går inte att beskriva hur det kändes, alla korten, teven, kaffekannan som stod på bryggan som att han bara skulle ut på en promenad och komma tillbaks...Men så vart de inte tyvärr... Stog o tittade på ett kort på han o Frasse när han var valp (han e tre år nu) ja höll då i min egen hund och kände hur det knep till i magen o ja höll på att brista... Han hade gjort så vårfint o ställt fram blommor o lagt sten o så, fy va livet e orättvist! Varför skulle han dö lixom?! Vill börja gråta, han va så snäll jämt... Ja brukade gå över o leka med Frasse förut o han satt på sin veranda och log mot mig när ja låg i gräset och gosade med frasse. Känns förjävligt som ja skrivit tidigare... Va ska Frasse tänka? Husse kommer aldrig,  aldrig tillbaka. Stackarn... Ni kanske tycker det är larvigt,  han va ju endå 65 år. Men han va jättesnäll mot mig, hälsade alltid,  frågade om ja ville leka med hans hund elr gå ut med den ibland o sånt... Vila i frid Ludde, hoppas du har det bra nu, vi tänker på dig! ♥ :'( //Ledsen Line ♥